Den svenska alkoholmodellen

Systembolagets bevarande var en viktig fråga för den svenska regeringen under medlemskapsförhandlingen för inträde i EU. Inför folkomröstningen meddelade EU-kommissionen 1993 att Systembolagets detaljhandelsmonopol skulle få finnas kvar även om Sverige skulle bli medlem i EU.

Ett undantag för ett statligt detaljhandelsmonopol godkändes med hänvisning till skydd av folkhälsan. Sedan inträdet har formerna för det svenska alkoholmonopolet delvis förändrats för att bättre harmoniseras med EU-rätten, särskilt för att inte bryta mot principen om varors fria rörlighet.

Det svenska undantaget har sedan EU-inträdet prövats rättsligt, främst genom den så kallade Franzén-domen, då en ICA-handlare utmanade detaljhandelsmonopolet genom att sälja vin direkt till konsument i sin butik. EG-domstolen fastslog att det i EU-fördraget inte finns hinder mot nationella bestämmelser om ett statligt detaljhandelsmonopol, så länge monopolets existens motiveras utifrån skydd av folkhälsa och lika behandling av inhemska och utländska produkter.²

Däremot fann EG-domstolen att rätten att importera alkoholdrycker ej kunde vara begränsad på de vis som föreskrevs i den svenska lagstiftningen. Detta ledde till att Systembolagets monopol på försäljning till restauranger samt Vin & Sprits monopol på alkoholimport upphörde, medan Systembolagets monopol på detaljhandel i butik kvarstod.³

Att tillåta gårdsförsäljning baserat på närings och glesbygdspolitiska argument utgör en betydande risk. Det är sannolikt att EU- domstolen då skulle anse att den svenska alkoholpolitiken inte är sammanhängande och systematisk för att skydda folkhälsan, och att lagstiftningen och monopolet därför strider mot EU-rätten.